Monica Cardozo

Vilken potential ser du för AI i att förbättra undervisning och lärande?

Monica menar att AI har en stor potential att förbättra undervisning och lärande, men att detta beror på hur tekniken används av lärarna. Hon påpekar att lärare som inte förstår tekniken ordentligt och använder den utan djup förståelse, syfte eller målmedvetenhet kan riskera att förstöra undervisningen. Omvänt, om lärare använder AI medvetet, grundat på kunskap och med ett specifikt syfte, tror hon att undervisningen kan bli mer individualiserad och anpassad efter elevernas behov.

Hon nämner att när hon själv utformar uppgifter har hon alltid en grundläggande nivå och sedan en högre nivå eller fördjupning av kunskaper. Hon tror att AI kan hjälpa till att göra detta ännu bättre genom att anpassa instruktioner och material för olika typer av neurodiversitet. Monica tror att AI kan förbättra undervisningen genom att individualisera lärandet för att möta olika elevers behov.

Hur kan vi bäst förbereda både lärare och elever för att använda AI på ett effektivt sätt i klassrummet?

Monica anser att det finns ett självändamål med att lära sig om AI i undervisningen. Hon menar att eleverna behöver förstå vad man kan göra med AI, vilka utmaningar och möjligheter som finns samt vilka etiska frågor som är kopplade till tekniken. Hon betonar att detta ingår i skolans demokratiska uppdrag. Även om tekniken är tillgänglig för alla, blir den meningslös om man inte kan använda den, och det kan leda till segregation i samhället där de som kan AI blir produktiva medan de som inte kan hamnar efter.

För att bäst förbereda lärare och elever att använda AI effektivt, har Monica funderat mycket på var ansvaret ligger. Hon undrar om det är lärarutbildningarna som inte har utbildat lärare tillräckligt, politikerna som inte har ställt krav, eller om det är på individnivå där lärare inte har vidareutvecklat sig. Hon tycker att det borde finnas ett krav på kunskap för att behålla sin lärarlegitimation, liknande hur läkare måste uppdatera sin kompetens för att få operera. Hon påpekar att lärare kan vara 20–30 år på en skola utan en enda dag av kompetensutveckling, vilket hon anser är problematiskt.

Monica tycker inte att lärarutbildningarna är uppdaterade och nämner att lärare ofta inte använder enkla program som Numbers eller Excel. Hon föreslår att rektorer borde utbildas inom vad AI är och hur den bäst kan användas i skolan, så att de i sin tur kan ställa krav på lärarna. När det gäller eleverna anser hon att det är viktigt att prata om AI på ett sätt som går djupare än att bara se det som en "cool grej" på Snapchat eller andra plattformar. Hon betonar vikten av diskussioner för att skapa en förståelse för vad AI verkligen innebär och vad man kan göra med tekniken.

Vad tror du är den rätta balansen mellan teknik och mänsklig kontakt i utbildning?

Monica tror att den mänskliga kontakten i skolan är oersättlig och att den alltid kommer att finnas där eftersom både barn och vuxna naturligt söker kontakt med andra människor. Hon anser att vi inte kan gå ifrån den mänskliga interaktionen i utbildningen. Däremot uttrycker hon oro över att människor kan börja blanda ihop robotar eller AI med riktiga personer.

Hon delar en personlig upplevelse där hennes mamma, som hon beskriver som lätt homofobisk, berättade att hon hade haft ett intressant samtal med ChatGPT om homosexualitet. AI:n bekräftade hennes mammas åsikter, vilket förstärkte hennes homofobiska tankar. Monica reflekterar över att AI kan fungera som en bekräftelsebias, där den bekräftar användarens egna tankar och åsikter utan att utmana dem. Hon är orolig för att detta kan leda till att människor får sina fördomar förstärkta istället för att utveckla en mer nyanserad syn.

Hon betonar därför vikten av att lärare tar upp värderingsdiskussioner och etiska frågor i klassrummet. Genom att göra det kan eleverna få möjlighet att forma sina egna åsikter och inte bara få sina befintliga bias bekräftade av AI. Monica anser att denna balans mellan teknik och mänsklig kontakt är nödvändig för att främja kritiskt tänkande och etisk medvetenhet hos eleverna.

Vilka utmaningar uppstår när man introducerar AI i skolor och utbildningsinstitutioner?

Monica identifierar flera utmaningar med att introducera AI i skolor. Hon nämner integritetsfrågor som en enkel utmaning och okunskap som en stor utmaning. Hon återkopplar till sin tidigare berättelse om sin mamma och uttrycker rädsla för att AI kan sprida eller bekräfta felaktiga och skadliga åsikter. Hon betonar vikten av att människor är medvetna om att det de säger till AI också matas in i systemet och används för att lära AI:n.

En annan utmaning hon tar upp är tekniska begränsningar. Hon påpekar att inte alla har tillgång till den senaste tekniken, vilket kan begränsa vad människor och barn kan göra med AI. Hon nämner exempelvis att vissa funktioner kanske inte är tillgängliga på äldre iPhone-modeller. Detta kan skapa en ojämlikhet i tillgången till teknologins möjligheter.

Monica pratar också om lärarnas egen okunskap eller rädsla för AI, samt politiska beslut som kan motverka teknikanvändning i skolan, såsom förslag om att ta bort skärmar från undervisningen. Hon ifrågasätter hur barn ska lära sig om AI om tekniken inte får användas i skolan, särskilt när den redan är en del av deras vardag utanför skolan.

Hon jämför situationen med tidigare erfarenheter av sociala medier i skolan, där man först ansåg att det inte var skolans problem, men sedan tvingades ta itu med det när problemen började påverka skolmiljön. Monica uttrycker frustration över att samhället inte lärde sig från dessa tidigare misstag och är orolig för att samma sak ska hända med AI. Hon varnar för att en naiv inställning till AI kan leda till en ökad segregation baserad på kunskap och digital kompetens.

Hur kan vi använda AI för att skapa mer inkluderande och tillgängliga lärmiljöer?

Monica menar att nyckeln till att använda AI för att skapa mer inkluderande och tillgängliga lärmiljöer ligger hos lärarna och deras vilja att använda tekniken. Hon påpekar att AI kan göra enkla men effektiva saker som att omvandla instruktioner till punktlistor, vilket kan vara till stor hjälp för elever med ADHD som ofta har svårt med startsträckan i uppgifter. Genom att förenkla instruktioner kan AI minska känslan av överväldigande och hjälpa elever att komma igång med arbetet.

Hon betonar att många lärare saknar tillräcklig kunskap om neurodiversitet eftersom lärarutbildningarna inte har fokuserat tillräckligt på detta område. Monica delar att hon själv bara hade sex veckors utbildning om diagnoser under sin lärarutbildning, vilket hon anser är otillräckligt med tanke på att en betydande andel av eleverna har någon form av neurodiversitet.

Monica nämner också att hon själv fick sin OCD-diagnos vid nästan 40 års ålder och hur det hjälpte henne att förstå sig själv bättre. Hon anser att AI kan kompensera för lärarnas bristande kunskap genom att tillhandahålla verktyg och anpassningar som stödjer elever med olika behov.

Hon understryker vikten av att ta tillvara på alla elevers styrkor och förmågor för att samhället ska kunna dra nytta av all talang som finns. Enligt henne behöver vi alla typer av hjärnor i samhället—dyslektiker som kan se mönster, personer med ADHD som kan läsa av människor, och de med OCD som kan tänka snabbt och analytiskt. Genom att använda AI kan lärare bättre stödja dessa elever och hjälpa dem att utveckla sina unika färdigheter.

Monica avslutar med att betona att AI kan vara ett värdefullt verktyg för att träna och utveckla elevernas förmågor, men att det kräver en medveten insats från lärarnas sida. Hon uppmuntrar till reflektion över hur tekniken kan integreras på ett sätt som gynnar alla elever och främjar en mer inkluderande utbildning.