Linda Mannila

Vad innebär digital kompetens för dig, och varför är den viktig i dagens samhälle?

Linda menar att digital kompetens bör ses som en del av vår allmänbildning och inte något separat som man kan välja bort. Hon förklarar att det digitala är så tätt sammanvävt med samhället och vår vardag att vi snart borde sluta tala om “digital kompetens” som ett eget område och istället integrera det i den bredare förståelsen av hur samhället fungerar. Hon påpekar att teknik har påverkat oss under lång tid och att man ser detta i exempelvis läroplaner och internationella policy-dokument som understryker vikten av digital kompetens. Det är viktigt inte bara för att kunna använda verktyg utan också för att förstå hur teknikutvecklingen påverkar våra liv, vilka möjligheter som uppstår och vilka risker och begränsningar som följer. Hon understryker att det egentligen handlar mycket lite om själva verktygen i sig och desto mer om hur tekniken formar samhället och oss som individer.

När man ska lära ut digital kompetens måste man tänka på vilken grupp man riktar sig till, säger Linda. Hon anser att undervisningen behöver vara kontextspecifik eftersom behoven skiljer sig åt beroende på ålder och situation. Exempel som passar små barn är inte nödvändigtvis relevanta för äldre ungdomar eller vuxna. Linda framhåller att det dessutom finns stora skillnader inom åldersgrupperna. Vissa barn får massor av stöd hemifrån och har vana att resonera kring ansvar och risker, medan andra barn och unga står utan ett liknande stöd. Även om barn och unga ofta beskrivs som “digitala naturbegåvningar” är det enligt Linda långt ifrån givet att de verkligen förstår eller reflekterar över vad det innebär att använda tekniken ansvarsfullt. På motsvarande sätt finns det äldre personer som är mycket insatta, medan andra saknar den grundläggande förståelse som krävs för att klara sig i en värld där allt fler tjänster kräver digitala färdigheter. Hon tar upp hur biblioteken och även kyrkan, genom till exempel diakoner, i många fall får fungera som IT-stöd för äldre. Men Linda betonar också att en av de största utmaningarna är att få människor att inse hur viktigt det är att skaffa sig en viss överblick över hur tekniken fungerar. Många tycker att det “räcker” med att lösa konkreta problem, som om ens iPad inte startar, men ser inte behovet av att fundera över varför exempelvis Spotify rekommenderar just vissa låtar eller varför man får upp fler och fler kattvideor i sitt sociala medieflöde. Hon menar att det är svårt att motivera sig till att lära sig om mer abstrakta resonemang när det konkreta vardagsproblemet känns viktigare för stunden.

Hur kan AI stödja utvecklingen av digital kompetens och media literacy?

Linda menar att AI-teknik i sig förstärker behovet av digital kompetens och fördjupar diskussionen om vad det innebär att vara mediekompetent. Hon jämför med hur hon tidigare arbetade med att föra in programmering i skolan, något som till en början möttes av skepticism eller motstånd. När AI kom in i bilden upplevde hon inte samma ifrågasättande av varför ämnet borde tas in i undervisningen. Media rapporterar om nya AI-tjänster och AI-händelser i stort sett varje dag, vilket gör att frågorna om AI:ns påverkan på samhället blir omöjliga att bortse ifrån. Därför tycker hon att AI har banat väg för en ökad medvetenhet om teknologins konsekvenser.

Hon säger också att en viktig aspekt i sammanhanget är att AI inte bara kan ses som ett verktyg att “lära sig använda” utan också något som kräver förståelse för etiska konsekvenser, samhällspåverkan och hur tekniken egentligen fungerar. Hon nämner att just när ChatGPT kom, blev det tydligt i skolor att man var tvungen att ta ställning till hur man skulle förhålla sig – att förbjuda tekniken eller försöka använda den konstruktivt. Linda påpekar att vi generellt är mer öppna för att diskutera AI:s påverkan på undervisning och andra områden jämfört med hur det var när programmering först skulle in i läroplaner. Hon tror att de ständigt nya AI-nyheterna och snabba framstegen tvingar fram en diskussion som gör att digital kompetens, media literacy och AI-literacy blir ännu mer nödvändig och integrerad i det dagliga samtalet.

Vilka utmaningar möter du när det gäller att främja ansvarsfull digital användning?

Linda menar att en av kärnutmaningarna är just den bristande grundläggande förståelsen för hur den nya tekniken fungerar. Hon talar om beställarkompetens, det vill säga förmågan att faktiskt kräva och specificera vad man behöver av ett system. Hon tar upp en gammal liknelse om hur man kan beställa en gunga med en tydlig vision för vad man vill ha men ändå slutar med att få något helt annat om man inte lyckas kommunicera kraven och förutsättningarna tydligt. Överfört till dagens digitala landskap ser hon hur många organisationer saknar den kunskap som krävs för att fatta genomtänkta beslut i en alltmer teknikinriktad verksamhet. Bristen på förståelse för vad tekniken är kapabel till, vilka risker som finns eller hur man själv behåller det slutgiltiga ansvaret bäddar för misstag och missförstånd

.

Hon menar dessutom att ansvarsfull användning av digitala tjänster inte enbart kan läggas på användaren. Det behövs ett tydligare ansvar även hos dem som utvecklar systemen. När samhällets institutioner går över till alltmer digitala lösningar, från bank-id till att stänga bankkontor, måste man tänka på de personer som inte har egen digital kunskap eller familjestöd. Hon beskriver hur det ofta blir bibliotekarier eller diakoner som förväntas hjälpa äldre och andra i en utsatt position att navigera bankärenden och myndighetstjänster, vilket kan vara både krångligt och problematiskt sett ur ett integritetsperspektiv. Även språkbarriärer, som på SFI för nyanlända, komplicerar situationen eftersom en person som kämpar med det svenska språket samtidigt ska försöka förstå komplexa digitala system.

Linda lyfter även fram polariseringen i media och hur digitalisering ibland framställs som enbart negativ eller enbart positiv. Vissa röster vill “stänga ner allt digitalt” och bara använda papper och böcker, medan andra hoppas att tekniken automatiskt löser alla problem. Hon påpekar att ingen teknik är bara god eller bara ond och tycker att det är viktigt med en nyanserad diskussion som tar hänsyn till båda sidor. Hon nämner en dansk studie där en överväldigande majoritet av nyheter om unga och digitalisering var negativt vinklade, vilket hon menar kan leda till att föräldrar skuldbelägger skärmarna för barns och ungdomars problem och därmed missar underliggande orsaker till varför ett barn mår dåligt eller inte vill gå till skolan.

Hur kan vi säkerställa att alla får samma möjligheter att utveckla digitala färdigheter?

Linda betonar att barn och unga är en viktig grupp att fokusera på, men påminner om att de inte automatiskt kan allt som handlar om digital kompetens bara för att de är uppväxta i en digital tidsålder. Det finns stora inbördes skillnader: vissa får mycket stöd hemifrån och pratar om digitala frågor med föräldrar och kompisar, medan andra inte alls får det. Detta innebär att skolan har en självklar roll att se till att alla barn och unga får en grundläggande digital förståelse. Men även äldre behöver stöd, särskilt eftersom de riskerar att utsättas för bedrägerier och inte alltid har inblick i hur digitala tjänster fungerar. Linda beskriver hur bibliotek och kyrkor i många fall har tagit på sig stora delar av detta ansvar, ofta utan tillräckliga resurser.

Hon berättar om en utredning hon gjorde för fem år sedan kring AI och svenskan i Finland, där hon samtalade med bland annat en svensk biskop. Biskopen konstaterade att diakonerna och diakonissorna fått rollen som IT-stöd för många äldre, helt enkelt för att kyrkan är en institution man alltid kunnat vända sig till. Linda ser att även folkbildningsorganisationer och andra initiativ försöker fylla tomrummet. Samtidigt menar hon att samhället måste ta ett bredare ansvar. Det handlar inte bara om att utbilda medborgarna, utan också om att företag och institutioner måste utveckla system som är inkluderande och begripliga för alla. När exempelvis bankerna går över till helt digitala lösningar måste det finnas alternativ eller stöd för dem som inte kan eller vill hantera allt via appar och bank-id. Annars riskerar man att skapa ännu större klyftor och lämna människor i en mycket utsatt situation.

Vad ser du som avgörande för att främja en säker och ansvarsfull användning av AI och internet?

Linda återvänder här till vikten av en solid bas av digital kompetens och en djupare förståelse för teknikens möjligheter och begränsningar. Hon betonar att det är avgörande att användare förstår vad som ligger bakom exempelvis automatiserade beslutsstöd i en myndighet eller hur algoritmerna fungerar i olika sociala plattformar. Ett konkret exempel är tjänstemannen som använder ett automatiskt system för att sortera ärenden, där Linda menar att det är nödvändigt att ha insikt om systemets begränsningar och hur mycket ansvar som i slutändan faller tillbaka på den mänskliga användaren.

Hon framhåller också att vi måste inse att tekniken aldrig enbart är god eller problemfri, och att det krävs en balanserad syn där vi både kan bejaka fördelarna och samtidigt känna till riskerna. Här spelar media, beslutsfattare och utbildare en stor roll i att balansera debatten så den inte blir onödigt polariserad. Linda menar att en konstruktiv diskussion, där både chanserna och hoten ryms, gör det lättare för alla grupper – från barn och unga till äldre – att förhålla sig till den digitala utvecklingen på ett ansvarsfullt sätt. Hon nämner hur polariserade budskap om “skärmarnas fördärv” kontra “alltings räddning genom digital teknik” i själva verket kan motverka målet att ge människor kunskap nog att själva navigera i en snabbt föränderlig digital verklighet.

Samtidigt understryker hon att det inte bara är individens ansvar att utbilda sig själv, utan att utvecklare och teknikföretag också bär ett tungt ansvar för att göra sina tjänster genomskinliga och tydliga. Samhället måste kräva att om en tjänst görs obligatorisk och ersätter gamla system, så måste den också fungera för alla och vara säker, och det är inte nog att säga att “medborgaren får väl lära sig”. Linda vill se att vi tillsammans bygger upp en mer robust grund av teknikkunskap, så att vi inte hela tiden hamnar i en reaktiv position så fort något nytt uppstår, som när ChatGPT plötsligt tog skolorna med storm. Hon menar att om vi hade en stabil bas inom digital kompetens och teknologisk förståelse skulle vi enklare kunna ta till oss nya verktyg och innovationer utan att tappa fotfästet.