Frida Karlsson

Vad innebär digital kompetens för dig, och varför är den viktig i dagens samhälle?

Frida menar att digital kompetens är något grundläggande i dagens samhälle, nästan lika viktigt som att kunna läsa och skriva. Hon återkommer flera gånger till att digital kompetens inte handlar om att vara teknikkunnig i största allmänhet, utan om att ha förmåga att delta i samhället, arbetslivet och skolan på lika villkor. Hennes engagemang för frågan grundar sig i hennes vilja att teknik och digitala verktyg inte ses som något främmande, utan som en självklar resurs för alla, oavsett kön, bakgrund eller funktionsvariation. Hon påpekar att det behövs fler förebilder, särskilt för tjejer, och att digital kompetens inte bara är kopplat till ytliga aspekter eller sociala medier, utan till aktivt deltagande i teknik- och samhällsutveckling. För Frida har hennes väg in i specialpedagogik, digitala verktyg och tillgänglighetsfrågor varit kantad av både personligt engagemang och slump. Hon berättar om hur hon först trodde att hon skulle bli journalist eller författare, men att hon, via lärarvikariat och specialpedagogisk utbildning i Finland, insåg att hennes verkliga drivkraft låg i att skapa bättre förutsättningar för elever som riskerar att hamna utanför på grund av bristande stöd, otillgängliga verktyg eller brister i skolans organisation. Hon beskriver hur hon mött elever som bytt lärare många gånger och hur hon, driven av ansvarskänsla, stannade kvar och utvecklade sin roll mot specialpedagogik.

När hon sedan arbetade som koordinator i Finland och på Stockholms stads skoldatatek, såg hon på nära håll hur viktig tillgången till rätt verktyg är – särskilt för elever med funktionsnedsättningar. Hon understryker att teknik och digital kompetens inte får bli ett lotteri där vissa har tur och får bra stöd, medan andra blir utan. I stället måste skolan och samhället skapa likvärdiga strukturer där alla får möjlighet att utveckla sina förmågor. Frida beskriver också hur hennes erfarenheter av specialpedagogik, handledning och utvecklingsarbete har gett henne ett helhetsperspektiv på vikten av samverkan mellan olika professioner och nivåer – från klassrummet till nationell policy. För henne är digital kompetens både ett mål i sig och ett verktyg för inkludering, delaktighet och livslångt lärande.

Hur kan AI stödja utvecklingen av digital kompetens och media literacy?

Frida tycker att AI redan idag är en självklar del av digitaliseringen och kommer spela en allt större roll för lärande och inkludering. Hon betonar att AI, rätt använt, kan ge stöd till både elever och lärare på många olika sätt. Exempelvis nämner hon adaptiva träningsprogram där AI hjälper elever att träna i sin egen takt, analysverktyg för att hitta mönster i elevers arbete eller sociala relationer (t.ex. via sociogram), samt AI-baserade assistenter som ger snabb återkoppling eller stöttar lärare i planeringen av undervisning. Hon ser stora möjligheter att AI kan göra undervisningen mer individualiserad och anpassad, särskilt för elever med olika behov.

Men Frida understryker samtidigt att utvecklingen av AI för skolan måste ske i nära samarbete mellan olika aktörer – inte minst utvecklare, förlag, pedagoger och användare. Hon framhåller att användarens behov måste stå i centrum och att lösningarna måste tas fram utifrån hur de faktiskt kan komma till nytta i verkliga klassrum. Hon är kritisk till att vi i Sverige ofta tar in färdiga lösningar från stora, utländska företag och därefter försöker anpassa dem efter svenska förhållanden, i stället för att själva, genom samverkan, ta fram verktyg som är anpassade efter våra lagar, styrdokument och värderingar. Hon pekar särskilt på frågan om GDPR och skydd av personuppgifter – i exempelvis USA finns inte motsvarande lagstiftning, vilket leder till att elevdata kan användas och lagras på sätt som inte är tillåtet eller önskvärt här.

Frida nämner också sitt arbete i EU-kommissionen, där hon deltar i att ta fram kvalitetskriterier för digitala lärverktyg, inklusive AI. Hon ser det som en stor styrka att EU nu tar ett helhetsgrepp och vill säkerställa att digitala verktyg ska vara tillgängliga, säkra och användbara för alla, oavsett bakgrund och förmåga. Dessa kriterier – som hon berättar ska fastställas inom kort – handlar både om att välja rätt verktyg, om att ge tillgång och undervisning i hur verktygen fungerar, om att ge stöd i användandet och om att skapa tydliga processer för hjälp och rapportering när problem uppstår. För Frida är det viktigt att AI aldrig ersätter lärare eller mänsklig kontakt, men att tekniken ska fungera som ett stöd och en hävstång för lärande och inkludering.

Vilka utmaningar möter du när det gäller att främja ansvarsfull digital användning?

Frida beskriver flera nivåer av utmaningar. En central sådan är avsaknaden av nationell styrning och tydliga riktlinjer för vad digital kompetens innebär och hur den ska implementeras i svensk skola. Hon ser det som problematiskt att det saknas en svensk digitaliseringsstrategi för skolan och att digital kompetens inte finns inskrivet på ett tydligt sätt i läroplanen. I praktiken lämnas ansvaret ofta till enskilda huvudmän, skolor, rektorer och lärare att tolka och genomföra arbetet med digital kompetens, vilket leder till stor variation och därmed ojämlikhet mellan skolor och mellan olika elevgrupper.

Hon lyfter fram att i vissa skolor och kommuner finns det goda strukturer och resurser, medan det på andra håll saknas både verktyg, kompetens och strategiskt ledarskap. Detta leder till att elever med bättre socioekonomiska förutsättningar ofta får ett mycket bättre stöd än de som kommer från hem där föräldrarna har lägre utbildningsnivå eller sämre ekonomiska resurser. Hon tar upp internationella jämförelser och rapporter som visar att det svenska skolsystemet förstärker snarare än motverkar dessa skillnader. Frida är också tydlig med att "snuttifiering" och kortsiktiga initiativ – där olika aktörer gör enskilda insatser utan helhetsperspektiv – riskerar att skapa ytterligare splittring snarare än samverkan.

En annan utmaning hon identifierar är att det ofta saknas stödstrukturer för lärare – både vad gäller kompetensutveckling och teknisk support. Hon betonar vikten av att det ska vara enkelt att få hjälp om något inte fungerar, och att det måste finnas tydliga rutiner för att rapportera och hantera problem, särskilt för elever som har svårt att själva förstå eller uttrycka sina behov. Hon lyfter också frågan om att ansvaret för digital kompetens inte kan vila på enskilda lärare, utan måste organiseras på huvudmanna- och systemnivå.

Hur kan vi säkerställa att alla får samma möjligheter att utveckla digitala färdigheter?

Frida argumenterar för att Sverige måste anta ett mer systematiskt och likvärdigt arbetssätt. Hon tycker att digital kompetens, enligt EU:s grundläggande färdigheter, borde vara en rättighet för alla elever, och att detta måste skrivas in i styrdokumenten – inte bara i läroplanen, utan möjligen även i skollagen. Hon beskriver vikten av att klargöra både vad, varför, när och hur digital kompetens ska läras ut. Frida är övertygad om att progression är viktigt: elever måste få möjlighet att utveckla sina färdigheter stegvis, och det måste finnas tydliga mål och uppföljning på vägen.

Hon påpekar att det inte är rimligt att förvänta sig att alla lärare har samma digitala kompetens, och menar att det därför kan behövas specialiserade lärare eller stödfunktioner som ansvarar för digital kompetens. Frida för fram att tillgång till verktyg, undervisning, stöd och hjälp är grundbultar, men att det kräver att skolhuvudmän, stat och myndigheter tar ett mycket tydligare ansvar för organisation, resurser och kompetensutveckling.

Hon ger också konkreta exempel på praktiska kunskaper som måste till, som att kunna använda ordbehandlingsprogram på ett sätt som gör dokument tillgängliga för alla, till exempel genom att använda rubriknivåer, arbeta med referenssystem och förstå vikten av tillgänglighet. Hon menar att denna typ av praktiska, användbara färdigheter måste bli en självklar del av utbildningen, inte något som lämnas åt slumpen eller individuella initiativ.

Vad ser du som avgörande för att främja en säker och ansvarsfull användning av AI och internet?

Frida sammanfattar det avgörande i att alltid utgå från användarnas behov. Hon menar att varje steg, från utveckling av verktyg till implementering och support, måste ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt behövs för att stödja lärande, inkludering och trygghet. Hon betonar vikten av att inte bara ge tillgång till verktyg, utan även undervisning, stöd och hjälp. Enkla och tydliga rutiner för rapportering och hantering av incidenter är särskilt viktiga för att skydda elever, särskilt de som är extra sårbara.

För Frida är det en demokratifråga att alla barn och unga ska kunna använda digitala verktyg, internet och AI på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Hon menar att det kräver långsiktighet, strukturer och mod att styra utvecklingen, snarare än att överlåta allt till marknaden eller enskilda eldsjälar. Hon ser ett behov av nationell samling och gemensamma strategier, men också av ständigt användarcentrerat och inkluderande utvecklingsarbete.