Johanna Karlén

Vad innebär digital kompetens för dig, och varför är den viktig i dagens samhälle?

Johanna Karlén uttrycker att digital kompetens borde vara en självklarhet i dagens samhälle, snarare än en fråga som behöver ställas. Hon menar att i det samhälle vi lever i idag, med så många digitala komponenter och teknologier, är det uppenbart att alla behöver en viss nivå av digital kompetens.

Hon betonar att digital kompetens inte nödvändigtvis innebär att förstå tekniken på djupet, till exempel hur en router fungerar eller detaljerna bakom AI och algoritmer. Istället handlar det om att ha en grundläggande digital medvetenhet och kunna använda digitala verktyg på ett klokt och ändamålsenligt sätt utifrån sina behov.

Johanna ser digital kompetens som en demokratisk fråga. Hon påpekar att utan en viss digital medvetenhet riskerar man att hamna utanför samhället. Det är viktigt för alla människor, från de yngsta till de äldsta, att kunna vara delaktiga i det digitala samhället.

Hon lyfter fram vikten av källkritik och att förstå hur algoritmer kan påverka ens val och beteenden. Även om man inte behöver känna till exakt hur tekniken fungerar, är det viktigt att förstå hur den påverkar oss och att kunna bedöma om den information man får är pålitlig.

När det gäller Sveriges roll konstaterar Johanna att även om Sverige har en stark teknisk tradition och god infrastruktur, är digital kompetens inte viktigare här än i andra länder. Hon ser det som en mänsklig rättighet och något som är nödvändigt för alla, oavsett var man bor.

Hur kan AI stödja utvecklingen av digital kompetens och medie- och informationskunnighet?

Johanna anser att AI, särskilt generativ AI som ChatGPT, kan spela en betydande roll i att utveckla digital kompetens och medie- och informationskunnighet. Genom att använda och interagera med generativ AI får individer möjlighet att lära sig och förstå hur tekniken fungerar. Detta förutsätter att användaren reflekterar över interaktionerna och de svar som AI:n ger.

Hon menar att genom att "bolla och labba" med generativ AI och reflektera kring de svar man får, ökar den digitala medvetenheten. Det är viktigt att användaren aktivt engagerar sig och funderar över tekniken och dess påverkan.

Johanna lyfter fram AI:s potential att hjälpa till med källkritik. I en tid där "fake news" och desinformation är utbredda kan AI användas för att kontrollera fakta och hjälpa användare att avgöra vad som är sant och vad som är AI-genererat. Detta kan stärka individens förmåga att kritiskt granska information.

Hon påpekar att generativ AI har gjort AI-tekniken mer tillgänglig och konkret för allmänheten. Tidigare var AI något abstrakt för många, men med verktyg som ChatGPT har det blivit mer påtagligt och närvarande i vardagen. Detta har bidragit till att öppna ögonen för många och ökat den digitala medvetenheten.

I skolans kontext ser Johanna stora möjligheter att använda generativ AI som ett pedagogiskt verktyg. Genom att låta elever ställa frågor och resonera kring svaren från AI:n kan man stimulera kritiskt tänkande och källkritik. Hon betonar dock att det är viktigt att hantera tekniken ansvarsfullt, eftersom den även kan innebära utmaningar och risker.

Hon nämner också att AI kan stödja individanpassat lärande genom att erbjuda olika sätt för elever att interagera och lära sig. Detta kan vara särskilt värdefullt i klassrumssituationer där elever har olika behov och förutsättningar.

Vilka utmaningar möter du när det gäller att främja ansvarsfull digital användning?

Johanna identifierar flera utmaningar i att främja ansvarsfull digital användning. En av de främsta är att hitta balansen mellan snabb teknisk innovation och behovet av säkerhet och eftertanke. Tekniken utvecklas snabbt, och det kan vara svårt att hinna med att reflektera över varför och hur vi ska använda den på ett säkert och etiskt sätt.

Hon understryker vikten av att undvika två extremer: att antingen säga "nej, det är farligt, det där ska vi inte göra" eller att okritiskt rusa in i ny teknik utan att tänka på konsekvenserna. Istället behöver vi hitta en mellanväg där vi vågar testa och anamma ny teknik, men samtidigt stannar upp för att reflektera över säkerhet och etik.

Johanna påpekar att juridiska regelverk, som GDPR och den kommande AI Act, ofta släpar efter den tekniska utvecklingen. Detta kan skapa osäkerhet kring hur ny teknik ska hanteras inom lagens ramar. Hon anser att det är viktigt att teknisk utveckling och juridik går mer i takt för att underlätta ansvarsfull användning.

En annan utmaning hon lyfter fram är bristen på kommunikation och samarbete mellan olika aktörer. Hon beskriver det som att olika grupper – informationssäkerhetsexperter, jurister, verksamhetsansvariga och innovatörer – sitter i varsin hörna av en "sandlåda" och inte pratar med varandra. För att främja ansvarsfull digital användning behöver dessa grupper samarbeta och dra nytta av varandras expertis.

I skolans kontext nämner Johanna att lärare står inför utmaningen att integrera ny teknik i undervisningen utan att alltid ha fullständig kunskap om den. Hon betonar vikten av att lärare fokuserar på sin pedagogiska kompetens och didaktik, ställer relevanta frågor om varför och hur tekniken ska användas, och säkerställer att den är säker och lämplig för eleverna.

Hon reflekterar också över att den snabba teknikutvecklingen kan göra det svårt för utbildningssystemet att hänga med. Till exempel har verktyg som ChatGPT dykt upp snabbt, och det kan vara en utmaning att anpassa sig och integrera sådana verktyg på ett ansvarsfullt sätt i undervisningen.

Hur kan vi säkerställa att alla får samma möjligheter att utveckla digitala färdigheter?

Johanna menar att skolan har en central roll i att säkerställa likvärdig tillgång till digital kompetens. Skolan har ett demokratiskt och kompensatoriskt uppdrag att ge alla elever samma förutsättningar, oavsett socioekonomisk bakgrund. Hon betonar att det är viktigt att skolan får rätt resurser och förutsättningar för att kunna uppfylla detta uppdrag.

Hon är inte förvånad över att barn från låg socioekonomisk bakgrund ofta hamnar efter när det gäller digital kompetens, vilket speglar ojämlikheter i samhället. Detta är enligt henne djupt orättvist, eftersom alla borde ha samma möjlighet att utveckla sina digitala färdigheter.

När det gäller könsskillnader i teknikintresse påpekar Johanna att flickor och kvinnor ofta visar lägre intresse för teknik. Hon anser att detta är en komplex fråga som inte enbart kan lösas av skolan. Istället behöver hela samhället arbeta för att uppmuntra barns individuella intressen, oavsett kön. Hon betonar vikten av att inte sätta människor i fack baserat på kön eller andra faktorer, utan att stödja och bygga på det intresse som varje individ visar.

Johanna föreslår att vi behöver börja redan i tidig ålder, genom att fånga upp barnens "glöd" och intressen, och uppmuntra dem att utvecklas inom de områden de brinner för. Hon anser att det är en stor och viktig fråga som handlar om jämlikhet och kulturella normer i samhället.

Hon understryker att ansvaret inte bara kan läggas på skolan. För att säkerställa att alla får samma möjligheter krävs insatser från hela samhället, inklusive föräldrar, organisationer och politiska beslutsfattare.

Vad ser du som avgörande för att främja en säker och ansvarsfull användning av AI och internet?

Johanna anser att utbildning och tillgång till stöd är avgörande för att främja en säker och ansvarsfull användning av AI och internet. Särskilt betonar hon att lärare behöver känna sig trygga och ha rätt kompetens för att kunna integrera digital teknik och AI i undervisningen på ett effektivt och säkert sätt.

Hon föreslår att skolan behöver arbeta med dessa frågor både på djupet och i bredden. Detta kan innebära att införa separata ämnen som fokuserar på digital kompetens, men också att låta dessa kunskaper genomsyra hela utbildningen. Det handlar om att skapa en balans mellan de som använder tekniken och de som har djupare teknisk kunskap.

Johanna varnar för risken att regleringar och lagar blir alltför fragmenterade och komplexa. Hon nämner exempel som GDPR, informationssäkerhet, tillgänglighetsdirektiv och AI Act, och påpekar att om dessa behandlas som separata stuprör kan det göra det svårare att hantera tekniken på ett sammanhållet sätt. Istället bör vi sträva efter att se helheten och förenkla där det är möjligt.

Hon understryker att det inte räcker att bara skicka alla på kurs eller utbildning. Istället behöver vi utveckla en generell digital medvetenhet i samhället och acceptera att vi lever i en digital tid där AI är en integrerad del av vardagen. Detta kräver ett gemensamt ansvar och engagemang från alla delar av samhället.

Johanna avslutar med att betona att ansvaret inte kan läggas enbart på skolan. Det är ett samhällsuppdrag där vi alla har en roll att spela för att främja jämlikhet och säkerställa att alla har möjlighet att bli och vara de de vill vara. Hon ser AI som både en möjlighet och en utmaning som kräver eftertanke och samarbete.