Dagmar Machutta

Vilken potential ser du för AI i att förbättra undervisning och lärande?

Dagmar ser AI som en kraft som kommer att revolutionera hela utbildningssystemet. Hon pekar på exempel från länder som Sydkorea och Kina, där AI redan integreras i klassrummen genom AI-baserade assistenter för varje elev. Hon tror att Sverige kommer att följa denna trend och ser det som en tydlig riktning för framtiden.

En av de största fördelarna med AI i skolan, enligt Dagmar, är möjligheten att individualisera undervisningen. AI kan anpassa lärandet efter varje elevs unika behov, vilket kan leda till ökad motivation och bättre inlärningsresultat. Dessutom menar hon att lärarna kommer att få mer tid att fokusera på sina kärnuppgifter—att undervisa och ägna sig åt varje elevs utveckling—eftersom AI kan ta över vissa administrativa och repetitiva uppgifter.

Trots de positiva aspekterna uttrycker Dagmar en oro för att en överdriven digitalisering kan leda till att viktiga element i utbildningen går förlorade. Hon betonar vikten av att upprätthålla en balans mellan digitala verktyg och analoga metoder. Praktiska ämnen som konst, slöjd och musik är enligt henne avgörande för att utveckla kreativitet och engagera alla sinnen. Dessa aktiviteter kan inte ersättas fullt ut av digitala verktyg och bidrar till en helhetsförståelse som är viktig för elevernas utveckling.

Dagmar påpekar att Sverige ibland tenderar att pendla mellan ytterligheter—antingen satsar man helt på digitalisering eller håller fast vid traditionella metoder—utan att hitta en sund balans. Hon anser att det krävs sunt förnuft för att kombinera det bästa av båda världarna och skapa en rikare lärmiljö.

Hur kan vi bäst förbereda både lärare och elever för att använda AI på ett effektivt sätt i klassrummet?

Dagmar understryker att utbildning och kompetensutveckling är nyckeln till att förbereda lärare och elever för att använda AI effektivt. Hon har erfarenhet av att leda workshops där lärare fick möjlighet att experimentera med digitala verktyg och dela sina erfarenheter. Även eleverna involverades i dessa aktiviteter, vilket skapade en kultur av delat lärande och ömsesidig förståelse.

Under dessa workshops upptäckte Dagmar att det kan bli överväldigande för deltagarna om man presenterar för mycket information på en gång. När hon visade allt hon kunde göra med digitala verktyg, kände många att det var ouppnåeligt för dem. Hon insåg att det var mer effektivt att låta kollegor som hade testat verktygen själva dela sina erfarenheter. Detta gjorde tekniken mer tillgänglig och skapade en känsla av att det var något alla kunde klara av.

Hon betonar vikten av att fokusera på nyttan med AI och hur det kan underlätta både undervisning och lärande. Genom att låta lärare och elever upptäcka fördelarna genom egna erfarenheter, blir de mer benägna att ta till sig tekniken och integrera den i sin vardag.

Vad tror du är den rätta balansen mellan teknik och mänsklig kontakt i utbildning?

Dagmar anser att en balans mellan teknik och mänsklig kontakt är absolut nödvändig för en framgångsrik utbildning. Hon betonar att barn, särskilt i de yngre åldrarna, måste få vara barn och ägna sig åt lek och kreativa aktiviteter. Genom lekar som "mamma och pappa" eller "handla i affären" utvecklar barnen sociala färdigheter och empati.

Hon lyfter fram vikten av estetiska ämnen som musik, konst och slöjd. Dessa ämnen engagerar alla sinnen och hjälper barn att utveckla kreativitet, finmotorik och en djupare förståelse för världen omkring dem. Dagmar refererar till en professor i pedagogik som förespråkar vikten av dessa ämnen för att främja kreativitet och helhetsförståelse.

Även om AI kan vara ett verktyg för att stimulera kreativitet, menar Dagmar att det inte kan ersätta den fysiska upplevelsen av att skapa något med egna händer. Hon påpekar att man inte kan bygga eller måla en bild med en chattbot på samma sätt som man kan göra det fysiskt. Tekniken kan fungera som ett komplement, till exempel genom att en 3D-skrivare materialiserar en idé, men det analoga arbetet lägger grunden för kreativitet och nyfikenhet.

Hon förespråkar en utbildningsmiljö där traditionella metoder och tekniska verktyg samexisterar och kompletterar varandra. Genom att integrera båda kan man skapa en rikare och mer mångsidig lärmiljö som tillgodoser olika behov.

Vilka utmaningar uppstår när man introducerar AI i skolor och utbildningsinstitutioner?

Dagmar delar sina erfarenheter av att försöka introducera AI inom HR och lärandeutveckling, där hon stött på motstånd och brist på förståelse. När ChatGPT lanserades var hon snabb med att börja experimentera och insåg snabbt dess potential. Hon försökte engagera HR-avdelningen och föreslog samarbeten med IT, men möttes ofta av oförståelse och skepsis.

Hon beskriver hur kollegor och chefer ibland tittade på henne som om hon kom från en annan planet när hon pratade om AI. Under en konferens där IT-strategin presenterades nämndes inte AI alls, och när hon frågade om det fick hon vaga svar. Trots att hon och en kollega arbetade intensivt med att utveckla utbildningar och material kring AI, var det få som tog till sig tekniken.

Dagmar reflekterar över att detta motstånd kan bero på rädsla för det okända eller en brist på kunskap om vad AI faktiskt innebär. Hon upplever att det saknas strategier och ledarskap för att driva implementeringen av AI, vilket gör det svårt att få genomslag för nya idéer.

Även när hon söker jobb inom skolan möts hon ofta av förvirring när hon nämner sin erfarenhet som AI-tränare. Många verkar inte förstå vad rollen innebär eller vilken nytta AI kan ha inom utbildning. Detta pekar på en generell brist på medvetenhet och beredskap inom sektorn, vilket kan hindra utvecklingen och integrationen av AI i skolor.

Hur kan vi använda AI för att skapa mer inkluderande och tillgängliga lärmiljöer?

Dagmar ser stor potential i att använda AI för att skapa mer inkluderande och tillgängliga lärmiljöer, särskilt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF-diagnoser). Hon nämner att AI-baserade verktyg kan erbjuda individuellt anpassat stöd och vara tillgängliga dygnet runt, vilket kan vara till stor hjälp för dessa elever. Hon refererar till svenska initiativ där chattbotar utvecklats specifikt för att stötta elever med särskilda behov.

Utöver stöd för elever med NPF-diagnoser betonar Dagmar vikten av att även uppmärksamma högpresterande elever som ofta riskerar att förbises i det traditionella klassrummet. Hon påpekar att undervisningen ofta riktas mot den nivå där eleverna har mest behov av stöd, vilket kan leda till att de mest avancerade eleverna inte får tillräckliga utmaningar. Detta kan resultera i att de tappar motivationen eller till och med blir hemmasittare.

Med hjälp av AI kan undervisningen anpassas för att ge dessa elever mer avancerade och stimulerande uppgifter. AI kan erbjuda en skräddarsydd inlärningsupplevelse som möter varje elev på deras nivå och uppmuntrar dem att fortsätta utvecklas.

Dagmar varnar dock för risken att elever kan börja förlita sig mer på AI än på sina lärare om de inte får det stöd de behöver i klassrummet. Hon menar att det är viktigt att lärare är medvetna om denna risk och aktivt engagerar sig i elevernas lärande, så att AI blir ett komplement snarare än en ersättning för mänsklig interaktion.