Camilla Askebäck Diaz

Vilken potential ser du för AI i att förbättra undervisning och lärande?

Camilla talar varmt om hur AI har möjlighet att skapa mer personliga lärarupplevelser och hur den sortens automatiserad intelligens skulle kunna frigöra värdefull tid för lärare. Hon beskriver hur elever kan få övningar som är direkt anpassade efter deras intressen, som till exempel att använda ett Harry Potter-tema i matematik för den som är särskilt förtjust i den världen. Hon menar att det går lika bra att låta elever räkna exempel med trollformler och magiska föremål, som att låta dem räkna på äpplen eller andra mer neutrala saker. Eleverna kan också få omedelbar feedback från AI-verktyg innan läraren ens hunnit fram, vilket enligt Camilla kan vara väldigt värdefullt för att inte elever ska fastna och tappa motivation. Samtidigt framhåller hon att läraren får en bättre översikt genom att se direkt var eleverna behöver mer hjälp, eftersom AI kan sammanställa resultat och på så sätt ge läraren tydliga signaler om vilka moment i undervisningen som behöver repeteras eller förklaras på ett annat sätt.

Hon pratar också om att AI kan generera uppgifter, frågor och prov på ett sätt som ger läraren mer utrymme till kreativitet. Om läraren slipper lägga lika mycket tid på att konstruera instuderingsfrågor och rätta enklare övningar kan hon istället lägga den tiden på att fundera över mer utmanande uppgifter, större diskussioner och interaktioner med klassen. Camilla upplever att detta är en stor möjlighet eftersom många lärare är belastade av administration. Om AI kan ta över rutinuppgifter, öppnas en helt annan möjlighet för fördjupade samtal och mer engagemang i klassrummet. Hon nämner också att elever kan använda AI för att fråga efter hjälp med detaljfrågor eller struktur, vilket gör att tiden de annars kanske hade väntat med uppsträckt hand nu kan användas produktivt. Förutom den individuella anpassningen ser hon också ett värde i att AI kan hantera feedback på gruppnivå, vilket gör att läraren snabbt kan se var klassen som helhet ligger och därigenom justera planeringen på ett mer träffsäkert sätt.

Hur kan vi bäst förbereda både lärare och elever för att använda AI på ett effektivt sätt i klassrummet?

Camilla anser att fortbildning är helt avgörande för att lärare ska känna sig trygga med och förstå potentialen i AI. Hon understryker att tekniken påverkar både undervisningen och samhället i stort, så det räcker inte med att bara visa hur man rent praktiskt använder ett visst AI-verktyg. Hon vill att kollegiet diskuterar varför AI är viktigt och hur man på ett professionellt sätt integrerar det i undervisningen. Hon tror att om man inte tar sig tid att förstå vad AI egentligen är och hur det påverkar oss i vardagen, riskerar man att se det som en komplicerad, rentav farlig, nyhet istället för ett naturligt inslag i vår tids digitala landskap. Därför vill Camilla att huvudmän och kommuner ska se till att det ordnas gemensamma satsningar, att det inte bara blir enstaka föreläsningar utan en kontinuerlig process med uppföljning, diskussioner och praktiska övningar.

Hon påpekar att många lärare är oroliga för fusk eller att elever ska använda AI till att skriva hela texter rakt av, men tycker att man i stället bör fokusera på hur man utformar uppgifter så att AI blir en naturlig del av lärprocessen. Hon berättar till exempel att bokrecensioner kan göras så att eleven fokuserar mer på subjektiva reflektioner och koppling till egna upplevelser än på att bara återberätta handlingen. AI kan alltså hjälpa till med strukturen, men eleven måste ändå tänka själv och visa att de verkligen läst och förstått boken. Camilla säger att man helst ska prata öppet med eleverna om detta: att AI är bra för att komma igång, hitta relevanta begrepp och få exempelmeningar, men att det inte ska ersätta elevens egna resonemang. Hon lyfter fram att många lärare fortfarande försöker hitta sätt att “stoppa” AI, men hon vill hellre se att man lär sig hur man praktiskt utnyttjar möjligheterna. Hon poängterar också att lärare, som är en del av samhällsutvecklingen, inte kan stå bredvid och säga att det inte intresserar dem. Eleverna lever redan i en värld där algoritmer styr nyhetsflöden och filmrekommendationer, och för att lärarna ska kunna vägleda eleverna krävs att de förstår hur AI sorterar information och vilka konsekvenser det kan få.

Vad tror du är den rätta balansen mellan teknik och mänsklig kontakt i utbildning?

Camilla framhåller att den mänskliga kontakten i klassrummet är oersättlig och att digital teknik, hur avancerad den än blir, inte kan ersätta de unika samtal som uppstår mellan människor. Hon beskriver skolan som en mötesplats där elever konfronteras med olika åsikter och tankesätt, vilket hjälper dem att växa och förstå världen bättre. Hon berättar om en situation där hon undervisade om the big bang och hade en elev i klassen som var Jehovas vittne. Eleven kunde ändå redovisa allt som rörde skapelsen och universums uppkomst, men kopplade det hela till sina religiösa referenspunkter. Detta gav andra elever en inblick i hur vetenskap och tro kan diskuteras utan att det ena utesluter det andra, åtminstone inte i ett klassrum där man strävar efter förståelse och respekt. Camilla tycker att just de här oväntade mötena, de spontana reflektionerna och ifrågasättandena är sådant som tekniken i dagsläget inte kan bjuda på, eftersom AI bara svarar på det man ber om. Hon förklarar att man måste veta att det finns en alternativ synvinkel för att kunna fråga AI om det, medan ett mänskligt samtal kan få oss att upptäcka nya tankebanor utan att vi själva aktivt ber om det.

Hon anser därför att lärare bör se till att eleverna har rika möjligheter att samtala, diskutera och kritiskt granska både varandra och tekniken. Även om AI kan hjälpa elever att utveckla idéer, strukturera texter och ta fram fakta, behöver elever träna på att ifrågasätta och vända och vrida på information. Camilla lyfter här vikten av att läraren skapar ett klassrumsklimat där alla känner sig trygga i att prata och vrida och vända på olika perspektiv. Det är just i dessa mänskliga interaktioner som helt nya insikter kan uppstå. Hon säger att tekniken mycket väl kan stödja samtal och ge material eller uppslag, men hon ser det framför allt som en katalysator – den verkliga nyfikenheten och diskussionen föds ofta genom att människor möts och delar tankar.

Vilka utmaningar uppstår när man introducerar AI i skolor och utbildningsinstitutioner?

Camilla menar att en av de största utmaningarna är att det finns få tydliga riktlinjer och planer från högre nivå. Hon ser i sitt eget kommunala sammanhang hur det fattas en gemensam AI-strategi. Vissa kommuner har gjort satsningar, men i många andra, särskilt större städer, finns det ännu inget samlat sätt att introducera AI för lärarna. Hon beskriver hur hon själv fått vara en sorts nyckelperson som lärare och kollegor kommer till med frågor och funderingar, men att det blir svårt att skala upp den processen. Hon tycker att det saknas tid för systematisk fortbildning, att det inte är enkelt att samla lärare från olika ämnesområden och ge dem en kontinuerlig kompetensutveckling. Hon skulle vilja se mer samarbete mellan skolor och att huvudmän prioriterar att lärare regelbundet får diskutera konkret hur AI-verktyg kan användas.

Vidare pekar Camilla på att GDPR och datahantering komplicerar användningen av många AI-baserade tjänster. Hon förklarar att om en skola ska använda AI för att hantera personuppgifter, behövs säkra lösningar som lever upp till alla juridiska krav. I dag finns det i vissa fall rekommendationer om vilka verktyg som är godkända, men hon upplever att mycket fortfarande är oklart, särskilt vad gäller verktyg som ännu inte införts officiellt. Hon anser att detta gör att lärare ibland känner sig osäkra och väljer att inte använda AI, trots att de ser potentialen. Hon skulle önska att skolans huvudman eller kommun kunde klargöra vilka verktyg som är säkra att använda för känslig information och vilka som inte är det. Dessutom upplever hon att intresset för AI har växt väldigt snabbt, men att regelverket inte riktigt hunnit i kapp, vilket skapar förvirring och att många skolor kanske bara väntar på tydliga direktiv uppifrån.

Hur kan vi använda AI för att skapa mer inkluderande och tillgängliga lärmiljöer?

Camilla ser stora möjligheter när det gäller att använda AI både på ledningsnivå och i elevernas egna arbeten. Hon berättar hur AI kan hjälpa skolledare att snabbt analysera långa juridiska dokument eller svara på mejl från vårdnadshavare genom att generera förslag på formuleringar som man sedan enkelt kan anpassa. Det sparar tid och gör att man kan fokusera på mer kritiska delar av ledarskapet. Hon anser att samma tanke kan tillämpas för administration och expedition, där rutinartade moment kan automatiseras, vilket frigör tid för mer personliga möten och beslut som bygger på mänsklig bedömning.

På elevnivå talar hon om hur elever med olika typer av hinder, till exempel prestationsångest eller svårigheter att få struktur på en uppgift, kan få väldigt bra stöd av AI. Hon beskriver hur hennes egen dotter kan be AI ta fram rubriker, visa hur en genusanalys av en roman kan se ut eller ge exempel på bra citat. Camilla menar att elever inte ska kopiera rakt av, men att det ger en viktig skjuts i rätt riktning och hjälper dem att komma över hinder som annars kunnat blockera lärandet redan i startfasen. Hon uppfattar det som en form av studiehjälp, en digital studieteknik, där man lär sig att ställa rätt frågor och sen redigera och förbättra innehållet så det passar den uppgift man har. Hon tror att detta ökar likvärdigheten eftersom en del elever inte har den där extra vuxna hemma som kan förhöra dem eller komma med tips. Med AI kan alla få tillgång till en slags privat handledare som är tillgänglig i princip dygnet runt, förutsatt att eleverna lär sig källkritiskt tänkande och förstår att de måste bedöma svaren de får på samma sätt som de bedömer information från andra källor.